Gojul gojuuul

Eftersom jag är för gammal för att bry mig mig om vad någon tycker ska jag avslöja en hemlighet om mig själv. Jag gillar julen. Eller rättare sagt, jag gillar min familjs version av julen. Vi äter vår anpassade mat (konventionell julmat ger jag inte mycket för), dricker litervis med julmust, kollar familjens traditionella julfilmer och spelar spel. Jag gillar det.

Denna tomte känns igen från #3 på dagens lista.

Vad jag däremot inte gillar är alternativ julmusik. Kalla mig konservativ, men i min värld kan man spela Bing Crosby eller skita i det. Något jag verkligen inte kan med är när folk ska spela jullåtar i heavy metal-versioner och dylikt. Det finns dock några rock- och metallåtar på jultema som jag uppskattar. Här är fem av dem.

 5. Snowy Shaw - Krampus

Krampus är en antropomorfisk, behornad gestalt som skrämmer olydiga barn i juletider. Figuren förknippas särskilt med Alperna, inte minst Österrike där man håller regelrätta Krampus-festivaler. Snowy Shaws låt på temat är underhållande och festlig på klassiskt Snowy-manér. Jag kan även passa på att rekommendera filmen från 2015. Med tiden skulle den mycket väl kunna sälla sig till familjens julfilmer.

4. Twisted Sister - Oh Come All Ye Faithful

Det är tveksamt om världen behövde en julskiva från Twisted Sister, men 2006 var det precis vad vi fick. Jag vet inte om jag kan rekommendera "A Twisted Christmas", men jag kan däremot rekommendera videon till "Oh Come All Ye Faithful". Den är fånig på ett sätt som är svårt att värja sig mot, och är uppenbart inspirerad av #1 på denna lista.

3. Anders F Rönnblom - Det är inte snön som faller

En lista som denna vore inte komplett utan Anders F Rönnbloms klassiska, punkiga antijullåt. Den animerade videon av Lennart Gustafsson är ikonisk. Extra kul i sammanhanget är att SVT sände videon på julafton flera år i rad.

2. King Diamond - No Presents for Christmas

Satanism, hemsökelser och förbannelser är vanliga textämnen för King Diamond. I början av sin karriär gjorde han dock en låt om uteblivna klappar och Tom och Jerry som dricker sherry. En given succé.

1. Ramones - Merry Christmas (I Don't Wanna Fight Tonight)

"Brain Drain" är min favoritskiva med Ramones och på den finner vi "Merry Christmas (I Don't Wanna Fight Tonight)". En jullåt med Ramones må på pappret låta som en katastrof, men av någon anledning fungerar det. Det absolut bästa med låten är videon där ett par kämpar med julstämningen.

Cred till min fru som gjort Anders F Rönnblom-tomten. Ond Jul på er, alla barn.

Från skivsignering i helvetet till mystisk regndans

För tre och ett halvt år sedan bytte jag arbetsplats. På mitt tidigare jobb arbetade jag två dygnspass i veckan och hade således massor av tid över till att skriva. Så är inte längre fallet och detta är det första inlägget på Fatality på över två år. Tro mig, jag har många gånger haft lust att skriva, men av olika anledningar har det inte blivit av. Under de senaste månaderna har jag dock filat på ett antal inlägg i huvudet. Jag är tillbaka. Nu kör vi.

29:e oktober i år släppte legendariska italienska kultbandet Death SS sitt tionde studioalbum. Det är en ojämn historia, med alltifrån riktigt bra låtar till ganska skräpigt material. En vän påpekade att det bitvis låter som Lordi, och det utlåtandet stämmer oroväckande nog ganska bra. Nu är det emellertid inte musiken jag primärt vill diskutera, utan snarare de två musikvideos bandet har släppt i samma veva.

Först ut har vi "Zora", en dansant heavy metal-dänga med dominerande keyboards. Låten må vara något en bagatell, men videon är sannerligen inget man glömmer i första taget. Death SS med hushjälten Steve Sylvester i spetsen spelar live i helvetet där plågade själar torteras av djävlar och bdsm-entusiaster. Allt detta medan en kvinnlig vampyr i slängkappa (jag förmodar att hon ska vara titelkaraktären Zora) slickar på dödskallar, dansar omkring och skrattar hånfullt åt de som plågas.

En helt vanlig dag i Italien.

Videon kulminerar med att självaste Djävulen uppenbarar sig. Han och Steve har en stirrtävling, men det visar sig att vad Hin Håle vill är att få sitt exemplar av mästerverket "...in Death of Steve Silvester" signerat. Steve går honom till mötes och Djävulen skrattar triumferande innan han försvinner. Jag vet inte om ni förstår hur roligt detta är, men jag var tvungen att spola tillbaka och se det flera gånger första gången jag såg videon. Jag kunde liksom inte tro på vad jag såg.

Steve signerar skivor i helvetet.

Oavsett vad man tycker om låten är "Zora" en förbannat underhållande musikvideo. Det märks tydligt att Death SS numera har utvecklat ett sinne för humor och videon är gjord med glimten i ögat, men bandet skiter som alltid i alla konventioner och kör sitt eget race. Jag finner det uppfriskande på något sätt.

Härnäst har vi "The Temple of the Rain", den bästa låten på skivan. Death SS tar här inspiration från Sisters of Mercy och Depeche Mode och det fungerar förvånansvärt bra. Videon börjar med vad som kunde varit bilder från ett naturprogram, men klipper snart till varulven Bozo Wolff som spelar ett trumfill och ordningen är återställd.

Såhär fan inleder man en video.

Death SS spelar i ruinerna av ett gammalt tempel medan regnet öser ner över dem. Under tiden utför en kvinna med underlig huvudbonad en esoterisk dans.

Ännu en helt vanlig dag i Italien.

Även om "The Temple of the Rain" är en betydligt bättre låt än "Zora" har videon inte samma underhållningsvärde. Dock ska man inte vara otacksam. Hur ofta får man trumspelande varulvar, mystiska tempel och kvinnor i konstiga hattar i en och samma video?

Låt mig avsluta med att säga att Death SS är ett av mina absoluta favoritband. De har toppat min Spotify-statistik två år i rad av en anledning. Deras senare skivor är inte alls lika bra som de första tre, men på över 40 år har de aldrig någonsin blivit tråkiga. Hur många band kan säga detsamma?