Från skivsignering i helvetet till mystisk regndans

För tre och ett halvt år sedan bytte jag arbetsplats. På mitt tidigare jobb arbetade jag två dygnspass i veckan och hade således massor av tid över till att skriva. Så är inte längre fallet och detta är det första inlägget på Fatality på över två år. Tro mig, jag har många gånger haft lust att skriva, men av olika anledningar har det inte blivit av. Under de senaste månaderna har jag dock filat på ett antal inlägg i huvudet. Jag är tillbaka. Nu kör vi.

29:e oktober i år släppte legendariska italienska kultbandet Death SS sitt tionde studioalbum. Det är en ojämn historia, med alltifrån riktigt bra låtar till ganska skräpigt material. En vän påpekade att det bitvis låter som Lordi, och det utlåtandet stämmer oroväckande nog ganska bra. Nu är det emellertid inte musiken jag primärt vill diskutera, utan snarare de två musikvideos bandet har släppt i samma veva.

Först ut har vi "Zora", en dansant heavy metal-dänga med dominerande keyboards. Låten må vara något en bagatell, men videon är sannerligen inget man glömmer i första taget. Death SS med hushjälten Steve Sylvester i spetsen spelar live i helvetet där plågade själar torteras av djävlar och bdsm-entusiaster. Allt detta medan en kvinnlig vampyr i slängkappa (jag förmodar att hon ska vara titelkaraktären Zora) slickar på dödskallar, dansar omkring och skrattar hånfullt åt de som plågas.

En helt vanlig dag i Italien.

Videon kulminerar med att självaste Djävulen uppenbarar sig. Han och Steve har en stirrtävling, men det visar sig att vad Hin Håle vill är att få sitt exemplar av mästerverket "...in Death of Steve Silvester" signerat. Steve går honom till mötes och Djävulen skrattar triumferande innan han försvinner. Jag vet inte om ni förstår hur roligt detta är, men jag var tvungen att spola tillbaka och se det flera gånger första gången jag såg videon. Jag kunde liksom inte tro på vad jag såg.

Steve signerar skivor i helvetet.

Oavsett vad man tycker om låten är "Zora" en förbannat underhållande musikvideo. Det märks tydligt att Death SS numera har utvecklat ett sinne för humor och videon är gjord med glimten i ögat, men bandet skiter som alltid i alla konventioner och kör sitt eget race. Jag finner det uppfriskande på något sätt.

Härnäst har vi "The Temple of the Rain", den bästa låten på skivan. Death SS tar här inspiration från Sisters of Mercy och Depeche Mode och det fungerar förvånansvärt bra. Videon börjar med vad som kunde varit bilder från ett naturprogram, men klipper snart till varulven Bozo Wolff som spelar ett trumfill och ordningen är återställd.

Såhär fan inleder man en video.

Death SS spelar i ruinerna av ett gammalt tempel medan regnet öser ner över dem. Under tiden utför en kvinna med underlig huvudbonad en esoterisk dans.

Ännu en helt vanlig dag i Italien.

Även om "The Temple of the Rain" är en betydligt bättre låt än "Zora" har videon inte samma underhållningsvärde. Dock ska man inte vara otacksam. Hur ofta får man trumspelande varulvar, mystiska tempel och kvinnor i konstiga hattar i en och samma video?

Låt mig avsluta med att säga att Death SS är ett av mina absoluta favoritband. De har toppat min Spotify-statistik två år i rad av en anledning. Deras senare skivor är inte alls lika bra som de första tre, men på över 40 år har de aldrig någonsin blivit tråkiga. Hur många band kan säga detsamma?