Rob Zombie är en amerikansk sångare och filmregissör från Havenville i Massachusetts. Jag kom först i kontakt med hans musik via hans tidigare band White Zombie. Det var runt 1997 eller så, och skivor som "La Sexorcisto: Devil Music Volume One" och "Astro-Creep: 2000" gick varmt hemma hos polare. 1998 släppte Rob Zombie sitt första soloalbum, "Hellbilly Deluxe". Precis som med White Zombie och allt annat Rob Zombie gör har den ett framträdande skräck och sci-fi-tema. Framför allt är det en av tidernas bästa industrial metal-skivor med rakt igenom starka låtar, även om samtliga singlar från albumet ("Dragula", "Living Dead Girl" och "Superbeast") blev så pass stora hits internationellt att de idag är helt sönderspelade och knappt går att lyssna på.
Rob Zombie följde upp "Hellbilly Deluxe" med "The Sinister Urge" som släpptes 2001. Precis som med den tidigare skivan var "The Sinister Urge" producerad av Zombie själv, samt av den kanadensiska producenten Scott Humphrey. Tillsammans tog de soundet i en intressant riktning - en vidareutveckling som med fördel tog några risker. Bland annat adderade man en orkester med stråkar och blås, och vågade chansa på låtar som avvek från det övergripande soundet, exempelvis den avslutande stämningsfulla "House of a 1000 Corpses".
Efter "The Sinister Urge" hände dock något med Rob Zombies musik. Han har fortsatt att släppa skivor, men trots upprepade försök har jag inte kunnat ta till mig en enda av dem. Om man bara lyssnar lite ofokuserat så låter det oftast rätt, det låter Rob Zombie. Dock är det en illusion, ett bländverk. Låtskrivandet har nämligen inte funnits där de senaste 20 åren. Allting är bara produktion, yta, ett sound. Faktum är att på de fem skivorna som släppts sedan "The Sinister Urge" har jag hittat en enda låt som verkligen håller måttet. Den låten är "Sick Bubblegum" från "Hellbilly Deluxe 2" (2010).
Innan sin musikaliska karriär gick Rob Zombie på designskola. Detta (tillsammans med ett uppenbart stort mått av konstnärlig talang) har han utnyttjat till fullo, och har alltid designat skivomslag, scendekor, etcetera själv. Med hans stora filmintresse var det väl inte heller någon större överraskning att han skulle pröva vingarna som filskapare. Redan 1995 gav han sig för första gången på att regissera, då med White Zombies musikvideo för "More Human than Human".
Rob Zombie fortsatte att regissera sina egna musikvideos med de tre ovan nämnda hitsinglarna från "Hellbilly Deluxe". Det är snygga, stilistiska videos som fullkomligen osar klassisk skräckfilm. 2003 gav han sig för första gången på att regissera långfilm, då med b-filmen "House of a 1000 Corpses". Liksom allt Rob Zombie gör är det en visuellt stark film, men det är väl också det snällaste jag kan säga om den. Rob Zombies efterföljande karriär som filmregissör kan sammanfattas enkelt med "stil över substans".
Det finns ett undantag, vilket är "Lords of Salem" från 2012. Rob Zombies fru Sheri Moon syns ofta dansa i hans musikvideos eller skådespela i hans långfilmer. I "Lords of Salem" spelar hon Heidi, en radiopratare på en typisk enerverande talkshow. Heidi får en mystisk vinylskiva skickad till sig, och snart framträder en koppling till Salems förflutna, berömt förknippat med just häxerier (eller kanske snarare häxprocesser). "Lords of Salem" är lika visuellt stark som något annat Rob Zombie har gjort, men den är också suggestiv på ett sätt som påminner mig om den italienska regissören Dario Argento.
På sätt och vis är det ironiskt att dagens låt har en väldigt spartansk video utan de visuella styrkor Rob Zombie förknippas med. Praktiskt taget är det en replokalsvideo, även om den tycks vara filmad på ett mansion någonstans. Dock har den ändå några kvalitéer som jag uppskattar. Bland annat fångar den det naturliga samspelet mellan bandmedlemmarna, som den lekfulla dynamiken mellan Zombie och gitarristen John 5 (tidigare känd från Marilyn Manson). Och så har den förstås Sheri Moon som blåser tuggummi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar