THEY LIVE, WE SLEEP

Jag heter Johan och jag lovade August att komma in med ett gästinlägg på bloggen någon gång och nu var det väl lämpat med lite nytt innehåll så jag tog mig en funderare över vad jag skulle kunna tänkas förpesta er tillvaro med. Fettisdagen till ära blev det ett par stycken bakverk modell större för att få lite inspiration. Om det gav någon vidare inspiration vet jag inte men man blev både mätt och trött. Ganska snart kändes det givet att skriva ett par rader om en film jag såg nyligen.

Jag har alltid gillat John Carpenter. Av någon outgrundlig anledning hade jag dock aldrig tagit mig för att se They Live tills ganska nyligen. I tider som dessa då jag knappt sett en nyproducerad långfilm på flera år mestadels på grund av att det mesta som görs är rent jävla skräp så är det alltid kul att hitta en riktig pärla som man tidigare missat. Detta var sannerligen fallet med They Live. 

"I have come here to chew bubblegum and kick ass...and I'm all out of bubblegum."

Wrestlaren 'Rowdy' Roddy Piper spelar i klassisk åttiotalsanda en tuff luffare vid namn John Nada med en beundransvärd hockeyfrilla. Som både hemlös och arbetslös finner han sig på en byggarbetsplats där han träffar Frank som lever ett väldigt vanligt liv och de språkas när Nada börjar göra ett dagsverke på bygget. Han ser dock flera gånger en blind predikant stå och gasta om att folk måste vakna och se vad som är fel.

Outside the limit of our sight, feeding off us, perched on top of us, from birth to death, are our owners! Our owners! They have us. They control us! They are our masters! Wake up! They're all about you! All around you!

Nada smyger på predikantens kyrka för att han anar att något inte stämmer och överhör vissa konversationer. Han ser också samme predikant bli påpiskad av en totalitär ordningsmakt och därefter hittar han en låda full av solglasögon som varit i 'de vaknas' ägo. Besvikelsen vänds till förtvivlan och förtjusning när han inser att han kan se att vissa människor inte är vad de verkar vara varje gång han tar solglasögonen på sig. Det finns enkla men dolda meningar bakom allt. OBEY. CONSUME. SLEEP. Ett hjärndött konsumtionssamhälle med en arme av ekonomiska slavar som inte bara är blinda för systemet som kontrollerar dem utan dessutom sätter allt på spel för att försvara det. Nada försöker sedan övertyga Frank om att ta glasögonen på sig men han vägrar att ens pröva då han inte vill bli inblandad i något som kan ge honom problem. Ett av filmhistoriens längsta knytnävsslagsmål utbryter och filmen kommer sedan igång på allvar. 

You see them on the street. You watch them on TV. You might even vote for one this fall. You think they're people just like you. You're wrong. Dead wrong.

Carpenters mästerliga kameraarbete och fingertoppskänsla med tuff åttiotalsmusik gör det hela estetiskt fulländat. Inte ett uns av de sekundkorta kameraklippningarna och trista cgi-effekterna dagens skräpfilmer dras med. Filmen kunde också på sin tid ses som skarp kritik av sin samtid men idag känns den mer aktuell än någonsin. Utomjordingar som vill stjäla våra resurser och energi med hjälp av en hjärntvättad och förslavad befolkning utgör en spännande analogi till dagens undermåliga konsumtionssamhälle där allt bara ska vara så enkelt, billigt och lättillgängligt som möjligt där ett fåtal på toppen utövar tyranni över massan med ekonomiska medel och totalitär kontroll över informationsflödet. Den fria viljan är en illusion.
De lever medan vi sover.

Roddy Piper dog 2015 efter en påstådd hjärtattack 61 år gammal. Detta efter att han bland annat hävdat att They Live är en dokumentär. Kan det vara så att utomjordingarna inte ville avslöja att filmen var på riktigt?
Det lär vi aldrig få veta.

Oavsett vilken skala du använder för att mäta så är detta en fullpoängare och för egen del en odödlig klassiker jag ämnar avnjuta många gånger till.
Den torde också kunna ge en och annan tankeställare. 

/J